Om mig
Jag är en man som heter Arne och som nyligen blivit pensionär. Jag levde i många år tillsammans med min hustru, och vi hade ett bra liv, men hon gick bort tidigt. Det har blivit ensamt av det, och ännu mer ensamt är det för att barnen flyttat härifrån. Jag vet ju att få ungdomar vill stanna här, glesbygden i Norrland lockar inte. Och inte bjuder den på så många möjligheter för de unga heller, så jag kan väl förstå dem. Men ensamt blir det, och långt att besöka varandra blir det också.
Om hunden
Jag hade en hund en gång i tiden, och nu när jag blev pensionär tänkte jag att det var dags igen. Dagarna kan ju inte vara alldeles tomma och ensamma, då blir det inte bra. En hund är ett bra sällskap, och kan vara en bättre vän än många tror. Man måste också ha en rytm i dagarna då, en regelbundenhet. Han måste ju ha sin mat och sina rastningar, och om jag inte sitter vid tv:n och kliar honom på magen när det blir kväll så blir han besviken på mig. Det är ändå skönt, att någon märker vad man gör och kan bli besviken.
Hunden heter Vladimir och är en Siberian husky. Jag ska skriva en annan text och berätta mer om rasen, men nog är det en trevlig ras. Och vacker också. Det är en polarhund, en sorts spets. Här i norr tycker jag att de passar bra, och han verkar trivas. Fast det kan förstås bero på att jag skämmer bort honom, lika mycket som det beror på breddgraderna.
Om bloggen
Min dotter sa att jag borde skaffa en blogg. Att det skulle vara roligt för mig. Jag brukade skriva ibland förr, men det har inte blivit så mycket av det på senare år. Vi pratade lite om det, och så sa hon att blogg var bra. Jag har inte läst så mycket på bloggar förut, så jag vet inte om hon har rätt, om det är så bra. Men kanske att det är gott nog att jag skriver, att det kan ge mig något. Barnen kan ju läsa och se lite vad jag och Vladimir har för oss. Kanske någon annan hittar hit också. Jag vet inte riktigt hur det funkar. Det jag tänkt är att berätta om Vladimir och hans ras, så fler kan få mer kunskap om den.