Jag har skrivit lite om ensamheten, men så ensamt som det har låtit är det inte. Jag är glad att jag har Vladimir, för sen jag slutade jobba är det inte alla dagar jag träffar människor, fast de flesta gör jag det. Det kan vara att vi tar en tur ner till affären, vi får ta bilen då, men Vladimir följer gärna med och träffar lite fler människor han med. Eller så kör vi bort till grannen. Ibland kan vi gå och fiska ihop, eller så dricker vi bara kaffe. Min bror och hans fru brukar komma någon gång i veckan, eller om jag åker till dem. Det är trevliga och rejäla människor. När min fru fortfarande levde brukade vi umgås väldigt mycket, och ibland gick vi ut och dansade eller hittade på något sådant. Nuförtiden blir det lugnare, oftast att bara dricka kaffe och prata, eller att de bjuder mig på mat. Det är väl åldern, och att dansa är inte samma sak när man är ensam. Inte är jag så intresserad av att träffa någon ny heller. Jag är ganska nöjd nu sedan Vladimir kom hit.

Somrarna i Norrland

Ett av de större äventyr min bror och jag gjorde tillsammans med våra fruar var när vi åkte till Grekland. Där var det riktig sommar, varmt varje dag i två veckor, och vattnet i havet var också varmt. Här är det annorlunda. Ibland tänker jag på om man skulle ut och åka igen, men det har liksom inte blivit av efter det, och det är flera decennier sedan nu. Man kan längta efter sådan sommar, där man inte behöver ta på sig jackan på kvällen.

Jag vill inte gnälla för mycket, ljust är det ju här, i Grekland hade de mörka nätter mitt i sommaren, det kändes lite märkligt. Och bada går bra. Inte är det så varmt i sjön, men om man bastar blir det bra. Uppfriskande. Vladimir tar sig gärna ett dopp med, fast bastun får han inte komma in i, det är alldeles för varmt för en hund.

Några av de andra som bor här i trakten badar året runt, de sågar upp en vak så de kan doppa sig mitt i vintern. Jag är med ibland, man vill ju inte bli sedd som en mes, fast jag tycker allt att det är trevligare på sommaren när det är svalt men inte iskallt vatten. Kanske är jag lite mesig trots allt.